Xint

This time, This place
Misused, Mistakes
Too long, Too late
Who was I to make you wait
Just one chance
Just one breath
Just in case there's just one left
'Cause you know,
you know, you know

That I love you
I have loved you all along
And I miss you
Been far away for far too long
I keep dreaming you'll be with me
and you'll never go
Stop breathing if
I don't see you anymore

On my knees, I'll ask
Last chance for one last dance
'Cause with you, I'd withstand
All of hell to hold your hand
I'd give it all
I'd give for us
Give anything but I won't give up
'Cause you know,
you know, you know

So far away
Been far away for far too long
So far away
Been far away for far too long
But you know, you know, you know

I wanted
I wanted you to stay
'Cause I needed
I need to hear you say
That I love you
I have loved you all along
And I forgive you
For being away for far too long
So keep breathing
'Cause I'm not leaving you anymore
Believe it
Hold on to me and, never let me go
Keep breathing
'Cause I'm not leaving you anymore
Believe it
Hold on to me and, never let me go
Keep breathing
Hold on to me and, never let me go
Keep breathing
Hold on to me and, never let me go

Ikväll har jag varit väldigt ärlig och pratat om känslor. Det verkar som om jag fått tillbaka min negativa börda över axlarna, och nu är det dags att ställa ett ultimatum. Som sagt, jag är väldigt nära min gräns där allt går åt helvete. Dock har jag inte varit lika ärlig på en annan front som jag kanske borde. Jag tar alldeles för lätt på saker, men tydligen märker du inte att någonting är fel. Kanske dags att tänka om, eh? Det är inte bara jag som har en roll i det, det är du också och det måste du ta ansvar för, annars är det som gjort för att förstöras. Man kanske visar saker på olika sätt och det uppfattas inte av den andra parten, men se till då att vara extra tydlig och visa hur det verkligen ligger till.

Varje nyår har jag önskat att det ska bli ett bra år utan det som jag fruktar allra mest, men jag har ALDRIG kommit ifrån det. Det kommer tillbaka som ett slag i aniktet varje gång, och ångesten kommer krypande. Jag kan inte välja en människa framför en annan, varje har svagheter eller dåliga eller bra sidor så är det bara, och det får man ibland ta hänsyn till. Ingen är perfekt. Och att alltid behöva tänka på någon annan först, i efterhand kommer jag själv, ska det verkligen vara så? Jag vill kunna bry mig om mig själv och kunna lita på att människor faktiskt kan klara sig själva och jag kan inte göra något för att förbättra det. Det känns som att det är min plikt att vara någon slags skyddsängel, men det funkar inte! Jag vill också må bra! Hoppas nästa år blir annorlunda....

Det känns som att det är bara MIG det handlar om, JAG ska visa och säga vad jag känner, det handlar aldrig om DIG och att DU ska visa och säga vad du känner.


Snart kanske det får ett slut?

Yeah update från skolan, jag har inget liv. Har precis skrivit prov, om man nu kan kalla det för det. Så nu har jag håltimme en timme ungefär. Men jag glömde en bok hemma så jag kan inte plugga på det jag tänkte, menmen. 

Vi har nu börjat spela in våran film också, de första "scenerna" är gjorda och det var jag som var tomte, haha jo faktiskt. Det gick rätt så bra, dock några tabbar och olämpliga ord från min sida, men ändå. Men vi kan väl konstatera att jag aldrig blir någon skådespelerska iaf ;D 

Hände en lite rolig sak idag också ^^ but i won't tell you, ha!


Näääää, oseriöst!
hejdå