Xint

Ja, jag vet att jag skriver här för sällan, men ibland behöver jag bara skriva av mig lite, så känns det bättre sen. Man håller allt för mycket inom sig, det ska man egentligen inte göra, men jag kan erkänna att jag är feg och jag hatar att säga som jag känner. Men just nu känns det som att allt, verkligen allt håller på att falla ihop. Jag har alldeles för mycket att göra i skolan, och jag funderar alldeles för mycket på saker som jag egentligen inte ska fundera på. Att trycka ner sig ännu mer när allt är skit är inte bra mina vänner, gör inte det! Men jag har verkligen ingen ork eller lust att göra ett skit just nu, tänk att ETT enda jävla betyg kan trycka ner en så förbannat långt att man inte pallar mer, och känner för att ge upp ALLT helt och hållet för gott.

Just nu skulle jag vilja fixa en lägenhet och jobb och bara leva, vara själv, utan bekymmer. Bara leva i min egna lilla bubbla och inte vara rädd för att bli sårad, ignorerad eller att någon ska trycka ner mig. Det livet skulle jag säga ja till, men ändå vet jag att det inte skulle funka, livet består av bekymmer, det är inget man kan hålla sig ifrån. 

Usch vad löjligt det där lät, men man kan väl få drömma =)

Att göra lista:
*Hemprov - Geografi
*Grupparbete - Geografi
*Redovisning - Kultur och idéhistoria
*Fixa APU-plats
*Fixa sommarjobb
*Nationella prov - Matte

Ja, det var väl allt, för första gången i mitt liv känner jag mig stressad!

 Hörs, om jag överlever detta.


Bye